Slottets historia

Gräfsnäs Slottsruin & Park

 

Gräfsnäs slottsruin och park är ett av kommunens största turistmål. Ruinen efter Gräfsnäs slott som byggdes i mitten av 1550-talet ligger vackert på en kulle som skjuter ut i sjön Antens norra del.

Gräfsnäs slott var en av de största slottsanläggningarna i Västergötland. Ebba Månsson Lilliehöök förvaltade efter makens död 1568 slottet fram till 1571. Gräfsnäs förblev under kommande år i släktens ägo. År 1634 brann Gräfsnäs ned till grunden. Vid återuppbyggnaden förändrades borgen från försvarsborg till magnifikt senrenässansslott. Slottet förblev i släkten Leijonhufvuds (senare Lewenhaupt) ägo fram till 1724.

 

Slottet ombyggt flera gånger

En rad olika ägare avlöste varandra, och 1734 brann Gräfsnäs slott för andra gången. Dåvarande ägaren lät återuppbygga det samma år. År 1814 genomgick Gräfsnäs slott en omfattande ombyggnad. Valvet till borggården togs bort och de höga vallarna runt borggården raserades. Slottet beskrivs vid den här tiden ha varit en av de mest praktfulla stenbyggnaderna i Västergötland med 50 rum, två höga torn och ett högt mittparti i tre våningar. I den stora vestibulen bar åtta pelare upp de vackra kryssvalven. De två runda försvarstornen stod i förbindelse med slottets källarvåning genom gångar inuti vallarna. Den ruin vi idag ser är till stora delar från denna tid. Samma år anlades en stor engelsk park omkring slottet, varav det än idag finns kvar storvuxna lövträd.

 

År 1834 köpte Otto Ulfsparre slottet för 110 000 kannor brännvin, nästan 290 000 liter. De skulle levereras från Ulfsparres eget bränneri. Samma dag som köpekontraktet undertecknades brann Gräfsnäs slott för tredje gången. Under 1800-talets senare del genomgick Gräfsnäs slott flera ombyggnationer, bland annat fick taket en annan resning och bekläddes med röd engelsk skiffer. År 1880 sprängdes skiffertaket och murar bort för att användas på andra byggnader i trakten. Taket togs bort Den siste som bodde på slottet var fiskaren Nils Andersson. Han använde ett par rum till vänster om huvudentrén medan svinstian låg i ett av de runda försvarstornen. Nils Andersson betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdom slottets gästabudssal till fest och dans. Till slottsbyggnadens slutgiltiga undergång bidrog prästerna i trakten som inte kunde acceptera att bygdens ungdom samlades i slottet. Genom att ta bort taket på slottet var vägen mot totalt förfall oundviklig.  År 1911 tog Västergötland-Göteborgs Järnvägs AB över och lät restaurera Gräfsnäs slottsruin för första gången. Det södra tornet revs och teglet användes som byggnadsmaterial. På 1930-talet påbörjades konserveringsarbeten av ruinen. Idag är Alingsås kommun huvudman. År 1996, efter flera års restaurering, öppnades slottsruinen för allmänheten.

 

Flera sägner och myter om Gräfsnäs slott har skapats och levt kvar från generation till generation under århundradens lopp. Giriga och grymma grevar har fått mindre ärofulla eftermälen. Hemliga gångar, mytomspunna skatter och skelettfynd i borgmurarna har ökat attraktionskraften i berättelserna om Gräfsnäs. En av de mer livaktiga sägnerna är den om förutsägelsen av de tre stora bränderna som drabbat slottet.

 

Spådomen om bränderna

Tegel har tillverkats på flera ställen i Gräfsnäs omedelbara närhet. Det var huvudsakligen kvinnornas arbete att älta murbruk. Lermassan trampades med de bara fötterna, därefter bearbetade kvinnorna lermassan i timtal med mjuka spön. En av dessa fattiga arbeterskor skall enligt sägnen haft anledning att hata släkten LilliehöökLeijonhufvud. Under Ebba Lilliehööks tid på 1500-talet förbannade kvinnan Gräfsnäs ägare; här skulle hat och bitterhet råda och ingen ägare skulle besitta slottet i mer än tre led och slottet skulle brinna tre gånger och efter tredje branden förbli öde i all framtid. Spådomen som uttalades har slagit in. Gräfsnäs slott brann 1634, 1734 och 1834. Men varje gång byggdes slottet åter upp. Det nästan femhundra år gamla slottet blev en ruin så sent som under 1890-talet då prästerskapet beslutade att ta bort taket för att stoppa ungdomarna som använde byggnaden för dans. Ett hus utan tak är sårbart, förfallet går fort då väder och vind får full frihet.

Inspirerande miljö

Som dotter till en av slottets arrendatorer tillbringade författaren Sophie von Knorring (född Zelow) sin barndom på Gräfsnäs. Slottet och parken var fulla av hemligheter och mystik; dessa sagor och sägner använde sig Sophie von Knorring av i sina romaner. Hon skrev om blodfläckar i slottet, fläckar som hur man än gned och skurade, kom igen, och om hur man i slottets källare funnit ett skelett av en riddare i full rustning. Hon berättar att under jungfrukullen i parkens västra del vilar enligt sägnen en jungfru som inte fick begravas i vigd jord.

 

Spår av gångna tider

På 1930-talet påbörjades konserveringsarbeten av ruinen på initiativ av Västsvenska hembygdsnämnden under ledning av Riksantikvarieämbetet. Under 1930-talets slut genomfördes också arkeologiska utgrävningar av ruinen. Bland fynden fanns keramik från 1500-talet och framåt, fragment av en handkvarn, kakel av olika färg och format, kritpipor, ornerat flaskglas, äldre fönsterglas, bronsknappar, pärlknapp, bronsbygel, krantapp, järnnyckel och en sax. Dessutom har några silvermynt hittats, det äldsta från 1577.

Fantasieggande natur

Det är inte omöjligt att även växt- och djurlivet i området kring Gräfsnäs slottsruin har bidragit till mytbildningen. Här finns gott om storvuxna ekar, hålträd, alléer och dammar som sätter fart på fantasin. Miljön är också mycket lämplig för exempelvis kattuggla och fladdermöss. Inte mindre än sex olika arter av fladdermöss har påträffats. Även själva ruinen erbjuder goda förutsättningar för fortplantning för vissa av arterna. Gräfsnäs slottsruin ligger på en udde i sjön Anten, vars namn kan härledas till det fornnordiska ordet för svan, alpt. Anten är alltså svansjön och än idag trivs svanarna bra i sjön. 

 

Idag är Alingsås kommun ägare och sköter underhållet under överinseende av länsantikvarien. Ett kulturreservat för Gräfsnäsparken inrättades under 2010.

Slottet omges av en lundartad slottspark med flera olika ädla lövträd t ex grov ek och ask, rödek, lönn, lind samt en märklig variant av storvuxen asp. Väster om ruinen ligger den numera torrlagda vallgraven, och runt den gamla karpdammen trivs olika sångfåglar i hägg- och alskogen. Mellan hasselbuskagen på Lekarevallen hålls årligen slåttergille. På Sofieholme finns grönvit nattviol, krollilja, rödblära och lundstjärnblomma.

Parken är mycket populär med bl a restaurang, hembygdsmuseum, badplats och evenemangsområde. Varje år genomförs evenemang av olika slag som Riddarspel, Hjulets Dag, Veteranbilskvällar och Valborg- och midsommarfinade.  Anten-Gräfsnäs museijärnväg följer sjön Antens västra strand och har sin ändstation vid parken. Varje år kommer tusentals besökare den vägen.

Läs gärna mer här!